Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 april 2013

En helt vanlig/ovanlig tisdag

Igår hämtade jag ungarna vid tre, handlade mat och åkte hem. Barnen spelade på sina plattor medan jag fixade käk.Samtliga barn och jag själv satte på oss pyjamas redan klockan fyra. Det blev en jättemysig kväll med mycket prat. Plattorna åkte väck efter maten.

Razmus ville sova med mig och lyssnade på en kalla kårar-cd. Zabine och Hampuz somnade så fort de lagt sig.

Kvällen var min. Och jag utnyttjade den till fullo. Med att redigera...sida efter sida. Jag läste högt för mig själv och slutade inte förrän efter två. Benjamin satt intill mig och berättade om det som hände, försökte få min sympati och...lyckades delvis. Charlie är klurigare. Hon är smartare än man tror. Katrin stackarn har en tuff attityd men bär en stor sorg som hon vägrar visa upp.

Hundarna fick gå ut strax innan mörkret kom. Jag vägrar kliva utanför dörren när det är mörkt. Där finns det ju mördare och varulvar, spöken och elaka troll.

Imorse väcktes jag av en dröm. Om sånt som hänt förut och i drömmen gjordes annorlunda. 
Efter frukost  spelade ungarna medan jag röjde bort en massa vinterkläder. Nu längtar jag tills jag får springa barfota. Här ute på landet har jag sällan skor sommartid. Jo, i ett syfte–klara mig från getingstick. De jäklarna är hur ettrig som helst. Vi har megastora getingar här i Grödinge. De ska tydligen vara snälla, men hualigen för att bli stucken av en sån. Jag tar inga risker.
Ringde till Peter och önskade honom god morgon. Förhörde mig om väder och arbetsläge därborta. 

Nu sitter jag i bilen och skriver. Väntar på att få komma in till veterinären med Zally som ska vaccineras. Sen ska jag skynda mig hem och skotta snö för att få bort vattnet på vår gräsmatta. jag har snart en pool där. En iskall illaluktande pool.

När det är gjort ska jag ge mig på manuset igen, för nu jäklar ska det bli klart. Nästa manus ligger redan och väntar idémässigt.

Vill också tillägga till inlägget igår, att de vänner/pojkvänner som gått igenom behandling och kommit ut hela på andra sidan beundrar jag väldigt mycket. Tänk dig själv att tappa mer än hälften av ditt liv. Alkohol är ju en gemenskapsgrej. De är alla goda vänner som dunkar varandra i ryggen och säger jag älskar dig i varannan mening. Ord som oftast inte betyder något.
En av mina vänner blev deprimerad då det här hände. När spriten inte längre dövade hjärnan blev han uttråkad och började äta massor, och spela tv-spel. Han visste helt enkelt inte hur man bar sig åt i det sociala "vanliga" livet. Alla koder som andra knäckt syntes för honom som oöverstigliga hinder.
Idag har han hittat hem och är min äldsta, käraste vän.

Nog om det min vän. Nu ska jag gå in med kattan och sen fara hemåt.

Ha det bäst. Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar