"Jag måste kräkas", mumlar Anna till Jocke och försöker gå lugnt genom affärscentrumet, men känner att magen stöter upp galla som fyller munnen. Hon biter ihop och springer. Stöter i människor utan att be om ursäkt. Når äntligen ytterdörren och spyr i en silverfärgad sopkorg med ett påklistrat märke. Varför har ingen berättat om det här?, tänker hon och tar upp en pappersnäsduk med darrande händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.