Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 maj 2013

En speciell dag-Goda, gamla vänner-en bit av mitt hjärta

Igår var det en väldigt speciell dag. Jag träffade nämligen den första kärleken i mitt liv. 
Jag var tretton år och okysst. Min kära mor hade äntligen bestämt att jag skulle få gå på disco.
Alla detaljer minns jag inte, men en minns jag mycket väl. Det är han som skulle få ett bit av mitt hjärta.
Vi dansade, drack bult och pratade. Båda var blyga men några pussar hann jag få innan kvällen var slut.

När jag var arton och hade flyttat till Gävle träffade jag honom igen. Vi strulade men mitt hjärta var upptaget av en kille från Iggesund. Däremot ägde Juhani fortfarande ett bit av mitt hjärta och jag blev jätteglad över att ses igen. Det är väl sådan jag är. Jag blir inte kär så lätt och när jag blir det behåller personen platsen hela livet.

Nåväl, jag berättar vidare:
Extrajobbet i Gävle tog slut och jag bodde kvar i min lägenhet. Levde på nyponsoppa och skorpor. Till slut hämtade mamma och pappa hem mig. Bekymrade och lite arga över att jag inget sagt.

Mamma och jag bråkade varje dag. Det blev ohållbart.

Jag sökte jobb över hela landet och flyttade till Stockholm där mitt liv fortsatte...killar avlöste varandra. Jobb likaså. Diskoteket blev mitt andra hem. Gymet mitt tredje.

Igår träffades jag och Juhani och försökte berätta vad vi varit med om. Vad som hänt alla år vi inte setts. Frågetecken rätades ut, och jodå han äger fortfarande en bit av mitt hjärta.
Vi har blivit äldre och klokare. Bär inga rädslor. Vågar stå för den vi är och pratade oavbrutet i fyra timmar och kunde suttit ännu längre om inte verkligheten trängt sig på i form av lilla söta Zabine som inte ville sova hos sin kompis och ville hem.

Juhani följde mig till pendeltåget och vi bestämde att nu ska vi inte tappa kontakten fler gånger. Idag finns det ju mobil. 

Kan tillägga att det var jätteskönt att komma hem och gå in till barnen. Pussa dem i pannan och känna hur hjärtat svällde av kärlek till dem. Därefter satte jag mig bredvid Peter och berättade vad jag varit med om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar