Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 maj 2013

Hederspris i Allas novelltävling

Du har säkert undrat över min hemlighet jag flaggade för. Det är nu officiellt att jag fått hederspris i Allas veckotidnings novelltävling där över 600 skrivande människor deltog. Tanken hisnar att lilla jag fick pris. Jo du läste rätt. Det känns overkligt att någon gillat det jag plitat ihop så mycket att de vill ha det i en tidning med massor av läsare.
Det är också en merit när jag gått ut novellskolan jag just nu försöker ta mig igenom. Tiden räcker inte till Jenny Bäfving, förlåt. Jag vill så gärna skriva en novell, men redigerar mitt manus HAT och en gnutta KÄRLEK istället. Och det måste jag göra, för boken ska ut i år.Om jag kunde klona mig skulle jag göra det.

Att vinna en sådan här tävling känns fantastiskt på många sätt. Jag har fått in tån genom den smala springan in till veckotidningarna och har en lite större möjlighet att komma med i deras upplaga. Kanske. Jag måste få smälta det här några veckor. Jag har haft vetskap om det sedan en månad tillbaka och har haft jättesvårt att inte skrika ut det här i bloggen.
Hoppat omkring här hemma gjorde jag samma dag medlet kom. Nypt mig i armen har jag också gjort.
När jag delade nyheten på facebook strömmade det in gratulationer. Jag blir rörd av all kärlek och alla hejarop.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar