Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 maj 2013

Trädgårdsdags-surfplatta-studsmatta

Tänk att barnen väljer bort att kliva runt i vår trädgård och hjälpa mig. Jag fattar inte att de hellre sitter hoptryckta i soffan framför skärmen och spelar det ena efter det andra spelet.
Jag har sagt det förut och säger det igen: fostrar vi spelmissbrukare? Eller, är det bara en naturlig utveckling som jag inte fattat nöjet med?

Tanken imorse var att klippa vårt största äppelträd, men horder av myror förvandlade snabbt mig och dottern till två mördare. Jag gjorde allt jag kunde för att bli av med de oinbjudna gästerna, men icke. Jag fick ge upp och började istället omorganisera i min stora trädgård. Rosenhallonen hade skickat upp små barn genom jorden som jag flyttade till lämpligare ställen. Fint blev det i alla fall.

Peter for iväg och shoppade mer bräder och kom hem med två rosenbuskar som såg overkligt perfekta ut. Nu grubblar jag på var jag ska placera dem.
När jag planterat färdigt körde jag jord. Kärra efter kärra hälldes över mitt nya land och med jämna mellanrum dödade jag Liljebaggar som inbillade sig att mina liljor var deras.

Med i bilen fanns också Erik, en kompis till Razmus. De härjade i studsmattan så jag undrade om fjädrarna skulle hoppa bort.
Ikväll har de spelat på plattan medan vi vuxna tittat på en dokumentärfilm om solning. Tillhör du också den där höga procenten som solade som en galning på nittiotalet? Jag gör det. Filmen gav mig en tankeställare. Sol är skönt OCH farligt.

Nu har barnen kraschat för natten och lugnet lägger sig på skomakarbacken. Alldeles strax ska jag trippa iväg och fortsätta skriva manus.

Ha en härlig kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar