"Om tre minuter ska jag få besked sa de. Vad gör jag om de har rätt?", snyftade jag och satte mig på en av de furufärgade stolarna i väntrummet. "Hur förklarar jag det för Rickard...och barnen?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.