Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 juni 2013

Midsommar- en bra eller dålig tradition

Så var det dags igen. Barn som tysta betraktar den ena eller båda föräldrarna som häver i sig mer och mer sprit, blir askalas och otrevliga mot andra och varandra.
Midsommarstång med dans och jordgubbar med glass. Förväntningar, spänning och lekar.
I det vanliga huset tar föräldrarna en nubbe eller två, i de värsta slutar natten på sjukhus eller i graven. Barnen ringer förtvivlade till BRIS och polisen. Grannar tiger eller skriker högt på hjälp när de hör tunga dunsar och skrik genom väggarna. Kvinnor lider. barnen gömmer sig i garderoben och håller händerna över öronen medan de väntar på att ljudet ska tystna.

Under tiden jag betraktar människorna som hoppar runt en lövklädd totempåle som smyckats med blommor funderar jag på hur många av dem som har det bra. Egentligen. Eller ser jag bara krasst på människor och högtider? Om det är så vet jag inte varför. Min barndom var lycklig och min mamma älskade högtider medan jag tyckte att det var vilket som. "Det är ju bara en dag", säger jag till min väninna på telefon. "En dag med ett speciellt datum som får folk att bli mossiga."

Jag är inte med på några lekar. Jag föredrar att vara den som fotograferar. Peter och Razmus är med i leken. Ställer små vattenbyttor på huvudet och springer runt koner.

Några timmar senare sitter jag på bryggan och myser med ett flöte guppande på vattnet. Tankarna snurrar i skallen om allt och inget. Jag njuter av att bara vara. Lommen tjuter ute på vattnet och några änder plaskar förbi. Solen värmer inte alls och en råkall vind får mig att längta in.

Snart är det mat igen. Imorgon är det över och tidningarna översvämmade av nyheter om en av årets värsta dagar. Fylla, slagsmål, giftermål, släktträffar och en massa annat.
Imorgon åker vi hem. För att lägga korrigering på ett tak. Klippa vår gräsmatta och sitta på trappan med ett kallt glas vatten.
Hur var din midsommar?


1 kommentar:

  1. Jag avskyr faktiskt förväntningarna inför just midsommar och nyår, utanförskapet det föder. Ska man ha gäster, blir man bortbjuden, vem vill komma, vem hör man till.? Och du har rätt, barn far illa så ofta, så ofta.

    Vi tog det lugnt, småtrista och kanske "gamla", något att vara tacksam för inser jag plötsligt när jag läser ditt.

    Och vet du, i måndags fick jag hålla ett nytt litet underverk i mina armar, krigarprinsessans kusin är här. Lycka minsann.

    Kram på dig! Njut av morgondagen.

    (och ja, hör av dig när du är där, kanske jag faktiskt är intresserad... :))

    SvaraRadera