Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 juli 2013

Hurra, hurra, det är Razmus tioårsdag idag.

Idag jobbar jag inte. Idag fyller vårt första kärleksbarn tio år. Herregud vad fort tiden går. Det känns som om det var igår vi kämpade så infernaliskt för att få barn och lämnade landet för att slippa tankar på missfall och blod, barnlängtan och hemmaliv utan barn.
I Thailand blev han till vårt lilla kärleksbarn. Första dagen i en bungalow då vi dödströtta efter resan hade tafatt sex bara för att.
Sista veckan i Thailand (vi var kvar en månad) funderade jag på varför jag åt sådana kopiösa mängder och alltid var så trött. Ha, ha...ett gravidtest berättade sanningen och skrämde skiten ur mig. Jag var med barn. Jag hade varit det flera gånger innan, men alltid fått missfall och...tänk om det skulle bli så här borta, tänkte jag med hjärtat hårt dunkande. 
Allt gick bra och det var skönt att komma hem. Jag åkte in och ut på sjukhus flera gånger eftersom jag blödde, och min lilla sötnos kom ut i en blodfors två månader för tidigt i allra högsta grad levande men med svårigheter att andas. Vi låg över en månad på sjukhus och han var så pytteliten. Jag var livrädd men samtidigt så tacksam att han valt just oss att komma till.

Det var en kort resume hur jag blev mamma till Razmus som i en dröm många år tidigare talat om vad han hette och hur han såg ut.

Idag har Peter också ledigt. Eller...ha, ha...han har åkt iväg till leklandet med Razmus och hans två kompisar. Efter det ska de åka vidare till Tom titts i Södertälje, och till kvällen kommer släkten och äter tårtor. Så ledigt vet jag inte om det är. Han jobbar inte med plåt eller trädgård i alla fall.

Under tiden har jag inte mindre än fem barn att rodda runt. Estrid och hennes småsyskon har kommit på besök idag och ska stanna tills fyra. Jag tycker det är rätt mysigt när ungarna dräller omkring runt huset och en känsla av livslycka och tacksamhet infinner sig då jag ser dem leka (och bråka).

Nu ska jag fixa tvätt och diska, sedan kanske, kanske jag hinner kika på manuset.

Ha en härlig dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar