Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 juli 2013

Tidig morgon-spruckna tankar-räddning på väg

Klockan har precis passerat sju. Jag är nyduschad och har klätt på mig arbetsbyxor och en kort träningstopp. Frukosten står framdukad och jag gör idoga försök att få upp resten av familjen. Min man vaknar, men lägger sig igen. Minstingen mumlar något och lägger sig på sidan bredvid Peter. Razmus som legat på min andra sida inatt tyllar in sig i täcket och suckar när jag puttar på honom. Flickorna pustar och stånkar när jag drar upp rullgardinen.

Jag tror att familjen behöver semester. En vecka eller så.

Och hjälp är på väg. ja inte till mig och Peter, vi måste jobba, men till barnen. Min mamma kommer hit på torsdag och stannar en hel vecka. Det är efterlängtat må du tro. Min mamma är nämligen en fantastisk lektant. Hon hittar alltid på saker med barnen, har alltid gjort. jag hade en fantastisk uppväxt med henne. Hon lekte med pappersdockor med mig och ritade kläder till dem. Helt enkelt lade tid på oss, sina barn. Mamma valde att vara hemmafru och vara vid vår sida alltid. När vi kom hem fanns hon där. Något jag uppskattade, men inte förstod till fullo hur bra det var, då, när jag befann mig i situationen. Efteråt har jag förstått vikten av att ha det så lyxigt. Förstått att nyckelbarnen jag ibland var avundsjuk på hade det tomt och tråkigt, ständigt längtande efter föräldrar som kom hem sent.

Peter och jag ska bort. Vi ska åka till Göteborg och bo på båt. Ensamma. Inga hundar eller katter. Inga barn. Syftet är något jag längtat efter sedan många år. Robbie Williams. Jag har biljetter längst fram och tänker njuta varenda sekund. Han är nämligen min idol.

Idag ska vi jobba på tak. Sätta plåt på en skorstenshuv. Rätt högt upp. Det hiar i magen när man kliver upp på taket. Sådär så att man blir torr i munnen och försöker att låta bli att titta ner. Bilder kommer på facebook under dagen. Du har väl hitta mig där? Sök på https://www.facebook.com/anitha.ostlund

Jodå, jag ska öppna ett facebook i mitt nya, längre namn Anitha Östlund Meijer, men jag drar mig för det. Alla vänner hittar till den gamla. Men en hemsida finns och jobbas på.

Nu ska jag jaga upp familjen och äta frukost. 
Ha en härligt solig dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar