Doften från rosen var berusande. Leif tittade sig runt i rummet flera gånger, men såg ingen vakt och flyttade varsamt bort en av kvistarna och sköt in handen långt in i busken. Taggarna bet honom i armen men han rev försiktigt bort ett skott från den och drog sedan ut handen igen. Äntligen var Polyanthean hans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.