"Sara! Lena! Katrin! Rappa på!"
Det är morfar August som ropar på henne och syskonen. Hans grova näve rör sig i en snabb rörelse fram och tillbaka. Han låter arg och de tittar på varandra en lång stund innan Sara kryper fram från gömstället under trappan. Det var alldeles för kallt för att de skulle kunna sova ute, och pappa...han skulle kanske inte ens komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.