14 september 2013

En början-440

Sjukhuset var mycket större än jag mindes det. De vita dörrarna slog igen så fort bakom mig att det fanns stor risk att slå i hälarna och när jag stod vid receptionen och tittade mot korridoren verkade den luta inåt som om jag hamnat i en råttfälla och väggarna om några sekunder skulle falla över mig. Jag mindes också att tavlorna på väggarna var vitmålade och att det satt vita galler över fönstren.  Jag tittade på Adrian och hoppades att han skulle ta mig i handen för att gå ut från huset, men han bara log och sa:
   "Det är det bästa för dig älskling. I alla fall just nu."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...