Det blev sent igår. Mycket senare än jag räknat med. Tanken var att jag skulle visningsstäda ett hus, men när jag kom dit blev det något helt annat. Jag och kunde gick igenom hennes böcker och rensade ut gamla med äldre språk och andra fel. Resultatet av att mellan 9.00 - 22.00 damma av böcker blev min bil fylld av böcker hon inte ville ha. Det gör psykiskt ont i mig när jag kastar kasse efter kasse med litteratur, men hon vill ha det så och det är kunden som bestämmer.
Under tiden jag jobbar berättar hon en massa anekdoter ur sitt liv. Dorit har blivit både rånad och skjuten. Men det är inte det enda. Hon är en sådan där människa som får mig att greppa datorn och skriva. Jag vet att hon skriver sagor och tjatar på henne att skriva en självbiografi och helst också en bra att ha bok med massor av tips på allt möjligt smart. Det är helt underbart att ha det här jobbet ibland och igår var det extra härligt. När jag åker hem sitter ett leende fastklistrat hela vägen. Det är många mil kan jag berätta. Hela jag stinker damm, för böcker suger åt sig det och släpper det gärna när man petar på dem.
Väl hemkommen var det bara att lyfta in fynden i min uppvärmda bod där resten av mina böcker förvaras i väntan på sitt bibliotek. Jag frossade i trädgårdsböcker, sagoböcker, skönlitteratur och tjocka romaner. På torsdag ska jag dit igen. Det blir säkert mer böcker, men framför allt ska jag städa.
Idag har jag kört barnen till skolan och tagit ett varmt bad som blev så hett att jag fick röd hud. Resten av förmiddagen har jag suttit med datorn och "pratat" med mina facebookvänner. Lite bokföring hann jag också med. Om en liten stund ska jag åka till ett företag och städa kontor och aulor med mera. Det är läskigt att vara ensam i lokalerna, men ändå vet jag att grindarna är låsta och att det är omöjligt att komma in i huset. Ha, ha...min fantasi spelar mig ständigt spratt och jag hoppar av förskräckelse när något händer i lokalerna. Det är ju bara jag här, tänker jag och lägger till det lilla ordet men...
Kika gärna på dagens början jag tråcklade ihop. Den blev udda idag:
En början-477
Jag ville egentligen inte följa med, men gjorde det ändå för att glädja mamma. Hon kunde väl inte hjälpa att pappa stod i vägen när hon högg ved, och att han lagt handen över huggkubben. Och visst var det fullt förståeligt att hon svimmade när allt blodet kom ut.
Mamma vaknade när ambulansen kom in på tomten, men då var det försent. Pappa dog där ute på iskalla marken. Blodet rann in under vedtraven och finns kvar än idag. Jag och mina syskon grubblade länge på varför mamma huggit ved mitt i natten, och varför köket var upp och ned, men nu tror vi att vi hittat lösningen - naturligtvis städade de huset, men hade velat göra upp en brasa i spisen och gick ut för att spänta ved att tända med.
När vi närmade oss fängelset kändes det som om magen var en torktumlare. Jag ville träffa mamma, men jag var så rädd för de andra tanterna som med stingande ögon betraktade mig och moster Åsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.