"Har du vattenflaskan med dig?" frågade Rita och gjorde allt för att inte visa Malte hur nervös hon var. "Det finns inget vatten där ute, det vet du va?"
"Mamma...snälla...", suckade Malte och höll upp en svart vattenflaska med stor vit text på. "Vi har en hel dunk i baksätet."
"Lilla gubben måste du verkligen åka? Det är så långt bort och det finns säkert vargar och..."
"Mamma, sluta...förresten heter det Schakaler, inte vargar."
"Malte, älskling...jag...ni..." Hon lade händerna över ansiktet och snyftade: "Varför måste du och Lasse åka ut i öknen? Går det inte lika bra här i Sverige? Ni kan..."
"Nu får du väl för i helvete ge dig morsan. Jag har betalat en jäkla massa pengar för att göra det här och kommer hem om en månad. Bara för att du väljer att sakta kvävas av hemmaliv måste inte jag göra det. Du skulle må bra av att komma ut någon gång. Glömma farsgubben. Han är för faan död!"
Rita tog bort händerna och studerade sonens ansikte. Den breda munnen som hade lätt till skratt var ett arv från Niklas och de grova händerna som fixade det mesta i teknisk väg likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.