19 oktober 2013

Ett litet knyte av hud-en dikt från verkligheten

Du var så liten när du kom min älskade ängel
Blå i huden och hopkrupen som om du försökte skydda dig mot världen
Eller, var det ljuset du skydde?
Den stora lampan över vår bädd
Du skrek inte
Rörde dig inte
Jag såg med matta ögon på dig när barnmorskan höll fram en oformlig klump av hud
Förstod någonstans långt inuti att du var hos mig nu
Du som sparkat mot lungor och revben, visat på alla sätt att du fått nog
Jag var trött efter förlossningen, utmattad knappt vid medvetande, men vägrade sova
Väntade
Väntade
Väntade
Och log när jag hörde ditt gnyende som snabbt förvandlades till skrik

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...