Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 oktober 2013

Full fart - speed bygg & plåt - skadade barn

Imorse vaknade jag inte förrän halv sju. Eller...rättare sagt väcktes av Peter. Jag rullade ur sängen för att kroppen värkte så pass efter gårdagens bravader på taket. Min stukade fot vägrar läka, men jag ska gå till läkaren med den så fort jag hinner.
Efter att ha skjutsat barnen till skolan och sett till att Lilleman hamnat på rätt ställe och Razmus gått upp till sin klass speedade jag till bensinstället och köpte bullar. Det rykte av dem, så nya var de. 
   När jag kom åkande möttes jag av det här:


Peter befann sig redan i Kagghamra där vi lägger ett tak, och hade tagit bort presenningen som vi lagt på taket för att slippa frosten. Det blir så förbannat halt när kylan kommer - typ rutschkana.
   Vi hann få på en massa plåt och som vanligt fascinerades jag av hur plåten böjdes och knackades till ett vackert tak. Det är något speciellt med hantverk. Mera själ än något annat.

På det här fotografiet fäster Peter med hjälp av en hammare fast en stos på plåten. Ett precisionsarbete som kräver att man håller tungan rätt i mun. Alla dessa bilder som jag delar med mig av på facebook och bloggen ska så småningom hitta till Peters blogg som hittills fått vara uppdaterad eftersom jag jobbat så in i bängen. Kul och lärorikt samtidigt.

Vid tolvtiden åkte vi till Vårsta och åt lunch plus hämtade ungarna.
När jag kommer till skolgården kommer Hampuz fröken fram till mig och berättar att han ramlat rätt illa och på dagen ramlat från klätterställningen när han skulle impa på fröken och visa upp sig genom att hoppa från ställningen men fastnat med foten och åkt på skallen rätt ned i sanden.
Hela vänstra sidan är skrapad och nu på kvällen börjar det bli både blått och lila. Nu efteråt funderar jag på varför de inte ringde mig när det hände, och ska prata om det på måndag. Tänk om han fått en skada som inte syntes direkt? Det här med att skolorna inte ringer beror tydligen på att många föräldrar tycker sånt här är petitesser och att de inte vill bli störda på arbetet. Samma sak gäller när barnen strular i skolan. Först pratar lärarna med andra lärare, sedan föräldrarna. Underligt tycker jag. Fick också höra att en del föräldrar skiter i hur barnen har det i skolan och att de sällan kommer dit för att kolla upp vad som händer.

Razmus har ju krånglat en hel del i skolan, men idag fick jag ett mejl från hans lärare som berättade att han skött sig galant hela dagen. Jag tackade snabbt för medlet och lade till i ett ps att han skulle ge Razmus respons på sitt goda uppförande.
Tror du läraren gjorde det?
Icke. Razmus sa buttert att han inte sagt ett ord om att Raz varit duktig. Det kostar inget att vara snäll tycker jag och tänker tjata om att lärarna ska tänka på det. Herregud vart har pedagogiken tagit vägen? När Raz missskötte sig skrek de på honom och tjafsade. Nu - dödstystnad.
Som belöning fick Raz spela dator med Lilleman medan vi fortsatte lägga plåt och inte slutade förrän mörkret kom. Då var både jag och Peter stela som pinnar och trötta.
Förresten har skolan tydligen ålagt en hjälplärare att hjälpa Raz i mån av tid. Super! Då kanske han slipper så mycket hemläxa. Både han och jag tappar tid. Just nu pluggar vi NO, Svenska, engelska och matte. Hela förra helgen jobbade vi stenhårt inför proven den här veckan. Nu väntar vi med spänning på resultaten.

Ikväll har barnen ätit godis medan Zabine sjungit för oss och Hampuz dansat. Peter såsar i soffan och jag har krupit ihop framför datorn för att tråckla ihop det här. 
Ha en underbar kväll


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar