Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 oktober 2013

Spökskrivare - mobbing - jobb

För några dagar sedan fick jag ett mejl från en av mina facebookvänner. En kvinna hade tagit kontakt med henne och ville ha hjälp med att skriva ett filmmanus. Efter ett glatt ja från mitt håll fick jag ett mejl med en text. Författaren hade ett galleri av karaktärer som var intressanta och en ide´som jag vid kontakt fick utmejslad.
I övrigt har jag jobbat på tak i trädgård och med papper(bokföring). Min man har fyllt femtio år och haft party, Razzel & pling strular i skolan så pass mycket att jag måste vara där och övervaka det som händer. Zabine skjutsas till danslektioner och sånglektioner. Razmus åker på tennislektioner och sånglektioner. Det känns om om jag tillbringar all tid i en bil numera. Nåväl, det är bara att gilla läget och ta vara på tiden. Jag skriver på manuset och har glosförhör, pratar om allt möjligt, övar sång och spelar spel.

Idag har jag först hjälpt Peter med ett tak, sedan städat ett företag. Imorgon blir det lugnare - vi ska lägga plåt på ett tak. En fantastisk utsikt får mig att längta till huset och jag fotograferar så mycket jag hinner.
Ikväll har jag läst fler av insändarna om mobbing som aftonbladet har just nu. Det gör ont i själen att läsa barnens texter och jag gråter en skvätt när jag för sjuttioelfte gången läser att ett barn mobbats i förskolan och vidare uppåt. Något måste göras. Det här måste stoppas. Om jag märker att mina barn mobbas igen polisanmäler jag mobbaren. 
Just nu verkar det lugnt. Hampuz trivs med sina kamrater och har skaffat nya. Zabine har en tjej efter sig som är lite elak, men har fått hjälp av sin underbara fröken som skiljer sig radikalt från andra som inte bryr sig. Razmus stökar i skolan och ger mig grått hår, men jag tror och hoppas att vi tillsammans ska lösa det. Det gör ont när knoppar brister. Antar att det är svårt att bli stor. 

Nu är klockan över ett på natten och jag ska krypa ned i sängen.
Godnatt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar