När Kajsa dog fick jag några av hennes efterlämnade föremål. Hon var egentligen min mormor och hade själv bestämt att just jag skulle ha dem. Det var mycket länge sedan vi sågs och jag mindes knappt hur hon sett ut. Mamma gick omkring med ögonen fulla av tårar och grät ännu mer när paketet från mormor dök upp. Mannen som lämnade över det blev generad och skyndade snabbt iväg när han stängt dörren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.