Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



27 november 2013

En början-508

Jag placerade tejpbiten över såret och såg lite blod sippra ut vid kanterna. Skulle mamma bli arg nu? tänkte jag och tog tyglarna i ena handen och min smutsiga jacka i den andra. Som vanligt behövde jag inte smacka igång Trulsa. Hon var en osedvanligt smart häst och förstod vad jag ville. Haltande tog jag mig genom skogen och ut på vägen. En man kom gående och lyfte på ögonbrynen när han såg oss.
   "Varför går du? Är det inte enklare att sitta på hästen?"
   "Näe, hon är för gammal och jag vågar inte riskera något. Jag bor strax bortför ängen."
   "Ska jag skjutsa dig? Min bil står vid den gamla ladan."
   "Tack, men jag måste få med Trulsa hem. Förlåt, men vi måste fortsätta", sa jag och kände kalla kårar rinna längs ryggraden. Det var något hos honom som skrämde mig.
    "Det är nog inte så farligt att binda hästen vid ett träd. Hon kan ju inte komma någonstans", fortsatte mannen och tog ett steg närmare. Han sträckte fram handen och tog tag i tyglarna. "Du kan sätta fast henne här."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar