Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 november 2013

Var blev du av?

Var blev du av?, säger min kompis och lägger snabbt till: "Vi skulle ju ses."
"Jag jobbade, och gick på kurs och körde barnen till deras kurser, nej just ja, jag jobbade kväll så var det ja."
"Ska vi försöka nästa vecka?" fortsatte min kompis.
"Mm, vi kan försöka", säger jag.

Just nu är mitt liv lite turbulent. Det är bråk och tjafs i skolan med äldsta grabben. Efter att jag varit där några dagar insåg jag att läget var akut och gick till rektorn. En utredning tillsattes eftersom fler föräldrar insåg hur illa det var och efter höstlovet sattes det in tre resurser, något som aldrig tidigare hänt på skolan. På onsdag är det föräldramöte. Typiskt nog är jag på kurs den dagen, men Peter, min man åker dit istället.
Dagarna den här veckan har jag tillbringat på tak med Peter
Vi har plåtat om kanten på ett tak och jag har gjort något jag aldrig trodde skulle hända. Iklädd livlina har jag legat på yttersta kanten och falsat och penat plåten. Eftersom jag är med använder Peter också livlina, något jag tvivlar på att han skulle gjort om jag inte varit där. Eller också hade han haft det.
Det blev hur som helst sena kvällar och full fart till skolan för att hämta ungarna efteråt. På tisdagen städade jag ett företag på kvällen och onsdagskvällen tillbringade jag i Folkuniversitetets lokaler och lyssnade på Pia Printz med mera. Som du kanske förstår var det kursen i Bokbranschkunskap jag bevistade. Lika intressant som de andra gångerna.
På nätterna fakturerar jag och skriver offerter, för man måste hela tiden ligga ett steg före, ha nya kunder att åka till. Jag hinner inte hjälpa folk med trädgårdar och tycker det är jätteskönt att vistas ute på taken.
Många av kvällarna går åt till att hjälpa ungarna med läxorna. Zabine och Raz tränar även sångstycken till julkonserten. Både Peter och jag agerar publik gång på gång, applåderar och förmanar, säger till henne eller honom att andas med magen och ta i. Hon kan sjunga och lär bli både hyllad och älskad av de som lyssnar, och om Razmus kunde inse sin storhet blir det nog superbra.

Idag lördag har jag haft sovmorgon, kollat räkningar, burit ut lite böcker och sommarkläder, tittat på film med ett halvt öga medan jag surfade på blocket och hittade ett bord vi letat flera år. Lyckan blev fullständig när jag mejlade personen och fick veta att bordet plus en skänk fanns att hämta a´2000 pix.
Peter och jag har mätt ut tomtgränserna eftersom ägaren till skogen bakom oss bestämt sig för att skövla den. Jodå, det blir nog bra av den anledningen att vi får mer sol och kan sätta upp solvärmepaneler, MEN jag köpte ju för bövelen huset på grund av läget. Stora täkter framför och ett skogsparti bakom som vi älskar att gå runt i. Katten har sitt revir där och hundarna springer gärna in och kikar runt. Vår gräsmatta kommer att bli sönderkörd när skogsmaskinerna åker in på den. Anledningen till det är att det finns ett så kallat vägservitut som tillåter sådant. Faan, säger jag. Faan, faan, faan. Jag tror att om skogen försvinner blir det lättare för snön att yra runt vårt hus. I dagsläget gör den redan det på täkterna runtom. Vi ska diskutera saken med tomtägaren, men han skiter nog i vad vi vill.

I förrgår när vi jobbade på taket fastnade Peters glasögon i skyddsnätet då han satte upp det. naturligtvis trillade de ned alla femtom metrarna och kraschade i backen.
"Skit i dem", muttrade Peter och satte upp nätet. Efter att vi jobbat klart och kom ned på marken hittade vi glasögonen och tog upp dem. De var hela. Ha, ha...det kallar jag kvalité.
Nu ska jag skriva på mitt manus och stänga av internet för att inte lockas till Facebook igen.

Ha en underbar kväll


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar