Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 december 2013

En början-513

"Det blir nog sommar ändå", muttrade morfar och puffade på sin svarta pipa. "Svalorna flyger högt idag", fortsatte han och gled med blicken över gräsmattan. "och Gullvivorna har redan kommit. Ser du det?"
Jag nickade och tänkte kliva upp från den halvt murknade trappan vi satt på när morfar tog tag i min arm. Hans gråa hår var så kortklippt att jag såg skalpen på honom.
"Sitt här en stund med mig Lotta. Vi träffas inte så mycket du och jag. Jag har saknat våra stunder."
Jag tittade på honom och log. Det hade inte blivit så mycket han och jag den här vintern. Träningen och allt det andra hade upptagit all min tid. Morfar och jag var vänner. Goda sådana. Vi brukade träffas flera gånger i veckan, men efter att han flyttat från vårt hus hade allt känts konstigt. Morfar passade inte in på hemmet där det satt en massa gamla gubbar och tanter. Jordbruket var sålt och mormor hade skaffat en liten lägenhet inne i stan.
"Har du lärt dig cykla än?" sa morfar och satte pipan i mungipan. "Du har väl kvar cykeln jag gav dig?"
Jag skakade på huvudet och såg min gamla trehjuling framför mig. Morfar mindes inte längre allt som förut...mamma sa att han var dement. Vilket underligt ord det var, och skrämmande.
"Inte?" fortsatte han och tog leende min hand. "Alldeles bakom är jag inte. Du är en stor flicka nu och ska naturligtvis ha en större cykel. Med två hjul."
Jag tittade på honom med stora ögon.
Han skrockade: "Jodu, så är det. Allt behöver de inte veta. Om jag låtsas vara glömsk hjälper personalen mig med allt. Mormor skrattade när hon insåg vad jag gör och bannade mig naturligtvis.

2 kommentarer:

  1. Hej! Kul att ha hittat till din blogg! Jag hittade dig eftersom jag sökte på Manuspitch Kabusa, är lite sugen på att testa i februari men mitt manus kommer inte vara helt klart då. Förstod att ditt inte heller var det när du pitchade, var det negativt tycker du? Hur gick det för manuset tillslut? Ville Kabusa ge ut eller blir det egenutgivning/annat förlag?

    SvaraRadera
  2. Hejsan
    Nej, Kabusa valde att inte ta det och jag redigerar just nu manuset. Tänkte skicka runt det när det är klart.
    Jag rekommenderar dig att skriva klart för det är helt klart en stor fördel att kunna lämna över manuset direkt.
    Lycka till

    SvaraRadera