6 december 2013

En början-516

Året var 1999 och det återstod bara några skälvande minuter innan siffrorna i almanackan skulle bestå av en tvåa och tre nollor. Molly vände sig mot Kennet och höjde sitt glas redo inför tolvslaget, men insåg att han inte var där. Några meter bort stod hennes bästa väninna Susanna och pratade med en mörk främling. Molly såg på Sussis kroppsspråk att hon var attraherad av honom och lät bli att gå fram. Var hade Kennet blivit av? Kanske gick han på toaletten, nervös inför skålen. Hon såg att dörren till toaletten stod på glänt och ropade in i rummet: "Kennet, är du här?"
Inget svar. Molly rynkade på ögonbrynen när kyrkklockan slog de magiska slagen. Hon var inte arg, ännu...mer orolig. "Det här är inte likt Kennet", mumlade hon och kramade om Susanna som kom halvspringande och sträckte armarna runt henne.
"Gott nytt år gumman. Hoppas det blir bättre än det förra", sa Susanna och sköt Molly en bit från sig. "Är det något fel? Du ser så bekymrad ut?"
"Kennet. Han...han...han är borta", mumlade Molly och bet ihop. Inte gråta. Jag får inte gråta, tänkte hon och vände upp ansiktet mot väninnan. "Jag har letat överallt."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...