En skälvande dag

Idag är det exakt en dag kvar av det nya året.

Julen blev ingen höjdare för oss. Magsjukan satte djupa spår hos oss alla. Vi hade tänkt åka och bada, åka snowracer, gå långa promenader med hundarna och snickra på huset. Det blev kattskit av alltihop.

Nu har vi tillbringat några dagar hemma i Hälsingland och umgåtts med släkten. Vi har kramats och gått promenader. Inte i skogen dock eftersom det finns vargar där. Måste medge att det går kalla kårar längs ryggraden när jag går ut i mörkret för att rasta hundarna sista gången. Mörkret förstärker känslan av att vargarna går runt knutarna. Björnen har som tur var krupit in i idet.

När jag bodde i Hälsingland på 80-talet fanns det varken björn eller varg i skogarna. Jag red ofta ut på långa turer (barbacka naturligtvis) och kom inte hem igen förrän sent på kvällen. Det var jag, skogen och Lady, min häst. Numera kan jag inte rida. Mina dumma höfter värker infernaliskt. Det är efter graviditeterna (jag hade grym foglossning som vägrar läka)

Idag kommer barnens vänner hit. Allt som allt blir det fem barn som leker. Jag ska iväg och städa ett företag på eftermiddagen, sedan väntar vi in nyårsafton då vi ska åka till ett par vänner på middag.

Tänker du ge några nyårslöften?

Jag tänker inte det. 

En enda sak kommer att ligga i mitt sikte 2014...mitt manus. Det ska redigeras, åka till redaktör och ges ut. Peter och jag har också beslutat att inte jobba skiten ur oss nästa sommar. Några veckors semester ska vi ha. Han går just nu hos en akupunktör för att bota sin tennisarmbåge och vatten i knäna. Min säsong är över för i år och jag jobbar bara med städning och hjälper Peter på taken.

Ha en underbar dag