Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 januari 2014

Barn som gråter, barn som skriker, barn som tjafsar-filmtittande

Nä, nu får det gärna bli vardag igen. Jag älskar barnen och kan göra vad som helst för dem, men nu märks det att de varit hemma i flera veckor. Det skriks och slåss, tjafsas från morgon till kväll.
Tre barn låter som en hel klass. De kan knappt passera varandra utan att ge ett tjuvnyp. Situationen är inte alls trevlig. Vi försöker roa dem, men vädret inbjuder inte heller till lek. Leran skvätter upp och skitar ned både hundar och oss när vi promenerar. Fotbollen blir skitig när vi spelar ute på gräsmattan.
De har datastopp på grund av intensivt spelande nyårsafton. Jodå, vi hade en mycket trevlig vuxenkväll, men priset var att ungarna spelade på Minecraft och Gud vet allt vad de där spelen heter.
Nu har de lekt med sina riddare och tornet som kostade en halv förmögenhet. Visste du att varje figur handmålas? Jo, det är sant. Märket heter Schleisch och det finns mängder av djur och figurer som är så vackra att de gott och väl kunde stå i ett glasskåp för att bara ses på. När vi var i Hälsingland på en leksaksaffär hittade vi älvor och djurserier som såldes för halva priset. Gissa om vi köpte många? På det viset har vi Zabines present klar. Min lilla marskatt fyller nio år den första mars.

Idag har vi varit på Fjärilshuset i Hagaparken och tittat på hajar, ödlor, fiskar och naturligtvis fjärilar.
Jag tycker det är lite läskigt när fjärilarna sätter sig på mig, men står blickstilla och studerar de stora, färgglada vingarna. Det är dock en lättnad när de väljer att fladdra iväg. Kroppen är läskigast.
När vi var i Thailand och reste runt hittade jag en svart megastor fjäril som av thailändarna kallades big bird. Den älskade tydligen Hibiskusträden och satt gärna och sög nektar där. Jag jagade efter den med kameran för att fånga det speciella fotografiet. Det gick inte. Jag letade i olika böcker utan att hitta vad det var för sort och insåg att det finns massor av olika sorter.
Nog om det. Hajarna var välbesökta och det var supervarmt därinne.Så varmt att min svärmor höll på att svimma medan jag kände mig vimmelkantig. Ha, ha...åldern tar tydligen ut sin rätt. Jag har blivit känsligare nuförtiden. Har svårt att vara utan min eviga vattenflaska som snabbt svalkar ned min febriga kropp. Vad det är för fel? Klimakteriet förstås. Jag kan frysa ena sekunden och svettas intill svimningsgräns nästa sekund. Du kan tänka dig hur det fungerar när barnen ligger med oss i säng. Panik! Jag brukar lägga mig åt andra hållet i sängen och ligga skavfötters med min familj.

Väl hemma tittade vi på filmen The Prince of Persia. Titta på den om du inte gjort det. Kan berätta att filmen är en magnifik blandning av Indiana Jones, och flera andra genrer, bland annat romantik. Jag njöt varje sekund av att bli överraskad och road, överväldigad och meddragen känslomässigt.

Nu har vi precis fått ungarna i säng efter att ha tjatat oss blå. Det är vissa svårigheter kan jag meddela. STORA sådana. Ungskrällena är ju vana att vara uppe sent om nätterna och sova länge på morgonen. Något som tar slut på onsdag. Då börjar eländet med att skjutsa hit och dit i tid och otid. Kurser startar upp och skolan framförallt.
Peter tittar på teven och jag laddar inför kvällens redigering. Det går framåt minsann även om jag är en liten petitesser när det gäller min text.

Gårdagen ägnade jag åt att gå igenom serien Fröken Frimans krig
Den var faktiskt riktigt, riktigt bra. På många sätt. Jag skrek åt skådespelarna, grät och skrattade så att jag tjöt. Rättare sagt, vi gjorde det, för Peter gjorde likadant.
Den finns på svtplay om du missade den. Suveränt tycker jag som aldrig prickar in tv-program, och inte heller har lust att rätta in mitt liv efter serier eller filmer på tv.

Ha en god kväll





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar