Detta hände det år då hon brukade åka med bussen mellan folkungagatan och Solna. En resa på dryga fyrtio minuter, ibland mer. Carita studerade människorna noga och antecknade vad de sa. Ibland hittade hon riktigt bra textmaterial, för det var det hon gjorde. Samlade material till sin nya bok.
Väl hemkommen satte Carita sig vid datorn och försökte få till något, men det gick inte. När hon försökte trycka ned tangenterna kändes det som om de brändes, och orden förvandlades till små såpbubblor som sprack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.