Barnen gömmer sig i buskarna så gott det går. De ser att männen samlats i stora klungor på ängen, och att de täckt ansiktet med en vit kåpa. Meta, Marie och Saga är medvetna om risken med att titta på sina pappors förehavanden, men är nyfikna på vad som egentligen händer.
Allt hade börjat med den mörkhyade mannens intåg i byn. Joshua som han hette, frågade i matbutiken efter jobb, och blev hänvisad till byns mäktigaste man. Ännu idag vet ingen vad som egentligen hände i huset, men Joshua kom springande ner till kiosken och skrek att han var rädd. Efter den dagen såg barnen skuggorna som drog över de vuxnas ansikten, men anade inte vad som skulle komma.
Om Marie haft möjlighet att vrida tillbaka tiden skulle hon gjort det nu. Hon förstod inte riktigt allt pappa skrikit om, men hade hört orden, eld och vapen.
"Jag vill gå hem", pep Saga och reste sig upp.
"Är du alldeles galen jänta? Sätt dig ned igen. Ser de oss är vi förlorade", fräste Meta och tryckte ned sin lillasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.