Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 februari 2014

En början-562

"Kiss, kiss, kom då Mirran, kiss, kiss."
"Vad gör tant Persson?", sa Tommy till sin bror, när han såg den gamla tanten krypa på gräsmattan och lyfta på alla buskar.
Brodern skakade på huvudet och sa: "Jag har ingen aning, men jag tror att hon letar en katt."
"Har hon katt?" frågade Erik och tog ett steg ut på trappan. "Ska vi fråga om hon vill ha hjälp?"
Pojkarna gick nedför trappan och ut på den stenlagda gården. De stod bredvid varandra med händerna  bakom ryggen. Tommy knuffade till sin bror så att han tog några steg mot tant Persson.
"Hej, pojkar", sa hon. "Har ni sett till min kisse?"
Erik skakade på huvudet och satte sig på huk bredvid henne."Hur ser katten ut?"
Tant Persson lade händerna över ansiktet och grät. "Jag vet att jag borde ha haft henne inomhus, men hon ville så gärna gå ut på gräsmattan."
Tommy tittade på sin bror och ryckte på axlarna. "Jag trodde att katter alltid fick gå ut. Våran Sotis är ute hela dagarna."
"Mirran är ingen vanlig katt", snyftade tanten och drog med handen över ögonen. "Hon är en raskatt. En mycket dyr sådan."
"Katt som katt", muttrade Erik och rynkade ögonbrynen. "Ska vi gå till skogen nu? Eller, tänker du stanna här hela dagen?", sa han till Tommy, och började gå mot stigen som ledde in i skogen. "Jag gå nu i alla fall."
"Nä, vet du vad. Jag tänker hjälpa tant Persson att leta kattrackan", sa Tommy och vände sig till tanten igen. "Hur ser hon ut? "
"Mirran är ljusbeige med en mörk mask och har stora blåa ögon."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar