Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 februari 2014

En början-580

"Hejdå mamma", sa Nils och vände mig ryggen. Han höll sig ända tills han klev in i bilen. När han vände sig om såg jag att han grät. Min lilla, lilla pojke som skulle flytta från oss. Visserligen var han över tjugo, men jag hade vant mig vid att ha honom nära. Inom kramavstånd så att säga.
"Jag ringer när jag är framme", snyftade Nils och stängde dörren.
Taxichauffören gav oss en snabb nick och ett leende, sedan gasade han iväg.
Min man lade handen på min ena axel och smekte den utan att säga något. Han var inte alls lika upprörd som mig över att Nils skulle befinna sig på andra sidan jordklotet. Först några år, men eventuellt för alltid. "Vi kan hälsa på honom", sa han och gick in. "Det är inte så långt bort som man kan tro. Nästan nästgårds faktiskt."
"Nästgårds? Jaha du, när blev Australien nästgårds?" muttrade jag och gick efter honom. Jag slängde en blick in i Nils rum som var städat för ovanlighets skull. Han var vår lilla bohem och hade redan som liten visat konstnärliga talanger. Det var dem som tog honom från mig och gav honom ett fantastiskt tillfälle att studera för den bäste av dem alla. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar