Vi visste aldrig när han skulle komma. Ljudet från hans steg doldes av fabrikens stånkande. Med svedda fingrar sydde vi byxa efter byxa och skickade dem vidare till nästa station. Svetten rann i nacken och underarmarna bredde stora, illaluktande ringar ut sig. Fötterna domnade bort och jag visste inte om jag tryckte tillräckligt hårt på pedalen eller inte. Vi jobbade hela nätterna till den skvalande musiken från radion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.