Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 mars 2014

En början-593

I månstrålarnas sken trädde bilden av ett ansikte fram på berget. Där munnen fanns såg jag en stig som ledde in i det. Ögonen var slutna och jag förväntade mig hela tiden att de skulle slås upp. Över den öppna munnen avtecknade sig en mustasch som inte slutade förrän den nådde marken nedanför.
Försiktigt, för att inte väcka min bror, smög jag fram till öppningen och försökte ställa mig på tå för att se in. Ett dovt mullrande fick mig att backa. Jag tittade bakåt på min bror som fortfarande sov. det här var mitt äventyr, han fick säga vad han ville. Några fladdermöss avtecknade sig mot månen och en uggla flaxade snävt över mitt huvud. Nattens mörker lystes bara upp av brasan vi tänt.
Jag skakade på huvudet åt mitt beslut att gå in, men gjorde det ändå. Några timmar tidigare hade berget inte haft något ansikte. Ett stort antal blåklint växte längst upp, men annars var det kalt. Hade varit då i alla fall. I solen.
Mina händer mötte en sträv vägg som då och då buktade ut. Väl medveten om dumheten att gå i sandaler på ett dylikt ställe, tog jag två bestämda steg in, och stannade för att lyssna. Doften av unkenhet mötte mina näsborrar så starkt att jag ryggade tillbaka. Det sved i ansiktet och jag såg ett svagt ljus långt fram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar