Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 mars 2014

Novellkurs-skriva för barn-scrivener

Jag har varit på novellkurs i dagarna tre. Det var Victor Estby som var lärare, och vi elever kom från alla möjliga delar av staden. Ett härligt gäng som allihop älskar det skrivna ordet.
Som vanligt gav man respons på sina kamraters alster. Jag fascinerades av hur fantastiskt alla skrev, men på helt olika sätt. Det var en njutning att läsa det.

I morse fick jag stressa rejält. Upp tidigt och snabb frukost, lämna barn i Vårsta (extrabarn + eget), parkera bilen i Tumba, pendeln till stan, och full fart över Medborgarplatsen vidare till Östgötagatan.
Bara för att inse att jag som vanligt är först. Ha, ha...jag kommer ALLTID först.

Alla fick ge läsa upp sina noveller och ge fick respons plus gav respons på sin kamrats novell. Victor gav respons och vi pratade om texten.
Efter lunch pratade vi lite text till, sedan pratade vi ännu mer och slutligen fick vi lära oss mer om dialog och skriva en skrivövning.

När jag gick därifrån sken solen lika starkt som i morse och jag kände hur det spritts i kroppen av vårglädje. Jag kände extremt mycket för att hoppa som en stola, men behärskade mig. Vad skulle folk säga om jag hoppade och skuttade, framåt och bakåt, hitåt och ditåt? Jag vände ansiktet mot solen och gick mot Medborgarplatsen då jag plötsligt tänkte på min väninna Susanna. det kom för mig så starkt att jag tog upp telefonen för att ringa henne - när jag ser hennes namn på telefonen och hör signalen ljuda.
"Hejsan Gumman, jag tänkte precis på dig", sa jag och skrattade. "Var är du?"
Hon stod några gator bort och skulle hem. 
"Jag kommer till dig", sa jag och skyndade mig till Götagatan och trängde mig framåt, förbi människor med barnvagnar och flockar av ungdomar som skrattande njöt av att fönstershoppa och prata.

Sanna bor vid Skatteskrapan och jag genade över en stor fotbollsplan till hennes hus.

Vi är ganska lika varandra Susanna och jag. Lika rättframma och lite killaktiga. Vi är sådana som kommer i tid och ger svar på tal om det behövs. Människor är inte alltid bekväma med det, framför allt har grabbarna svårt för sådana som oss.
Vi gick till Götgatan igen och vidare till Södersjukhuset, pratade om allt och inget, njöt av att gå i solen och spankulera. 

Timmarna gick fort och det blev dags att åka hemåt. Pendeln fixade det, och jag passade på att läsa en bok som heter Social kompetens och problembeteende i skolan
En intressant och tankeväckande bok som är full av text. Mastig text full av underliga ord, tabeller och ännu mer text.
Väl hemma gick jag till bilen och åkte till Vårsta för att hämta lillstinta.
Hon var lite ledsen eftersom de blivit skrämda. Barnen hade varit ute i skogen och lekt, när de hittade en massa lussebullar i en grop. Tanken att bullarna var förgiftade i syfte att döda fåglar eller annat for igenom min hjärna. Det är nämligen någon som lägger ut giftig mat för att döda hundar här i trakten.
Jag frågade om Zabine tvättat händerna och fick en nick och ett jakande svar. Hon berättade att de också hittat ett skinn där ute i skogen. Det som göms i snö, kommer upp i tö, tänkte jag, men sa inget.
Istället lugnade jag henne med att det nog var ett vilt djur som dött, en hare eller så.

När vi kom hem läste jag läxor med Razmus och fixade mat till familjen. Jag längtade efter att få skriva, men visste att det var bokföring på schemat. Men först jobbade jag med Peters hemsida Speed bygg & plåt . Den har blivit så bra sedan jag tog mig tid att ändra den. Det fanns bara några små detaljer kvar att fixa.
I min väska låg en ny sak som jag fått av Susanna. Det liknade tarotkort, men hette Oraclecards och såg modernare ut än Tarotkort. Min tanke är att använde korten i mitt skrivande. 
Barnen har något liknande i skolan på svenskan. Korten där är dåligt gjorda, något jag tänkte direkt när jag såg dem. Men idéen är bra. Mycket bra till och med. Eventuellt tänker jag göra nya, roligare kort till dem.

För några dagar sedan hittade jag en onlinekurs i barnboksskrivande på sajten Groupon. Den kostade bara 139:- och är på engelska. kikade lite igår och tycker den verkar mycket intressant.
Igår natt pluggade jag Scrivenerkurs på natten. Det är perfekt att göra sådant nattetid. Det är tyst, och alla sover. Nu tror jag att det sitter, och tänker försöka göra nästa manus i Scrivener.

Klockan är nu 1:44 och jag ska knyta mig. Sov gott.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar