Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 april 2014

En början-615

"Uppriktigt sagt så tror jag inte att du har stora chanser", sa Sven Jansson. "Du är för envis."
"Vad menar du med att säga så?", sa Hillevi föraktfullt. "För envis. Ska man inte vara envis när man åker skidor då? Om man är envis, så ... Det var det fånigaste jag hört. Eller hur Oskar?" sa hon och vände sig mot mannen som stod närmast henne.
Oskar Larsson nickade och sa jakande att han höll med om det hon sa och belönades med ett leende som fick honom att le tillbaka och studera Hillevi mer noga. De svarta byxorna var lite bylsiga och tröjan som han visste att hennes mamma stickat lyste upp det i övrigt så svarta. Till och med håret var svart. På skidorna stod texten SPEED med lysande limefärgade bokstäver.
"Jag tror att ni missförstår mig", sa Sven och suckade. "Antingen med vilje eller av dumhet. Oavsett vilket så missförstår ni mig. Jag fattar väl att det är bra med envishet, men man får inte vara dum."
"Och det menar du att jag är?" muttrade Hillevi. 
Sven lade handen över pannan. "Nej, nej, inte alls. När du åker skidor kan det vara bra, men annars."
Han stod tyst en lång stund. "Äh, gör som du vill. Vi ses vid målet", fortsatte han och gick iväg.
Oskar stoppade Hillevi när hon knäppte loss sig från skidorna och tänkte springa efter Sven. Han sa inget, bara lade sin ena hand på hennes axel och skakade på huvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar