Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



12 april 2014

En början-620

Tomas har ett pojkaktigt ansikte, öppet, frimodigt med vänliga bruna ögon. Munnen är stor och på ena kinden har han en liten smilgrop. Öronen står ut extra mycket från huvudet och han har många gånger tänkt operera dem. Idag var han vuxen och kunde tackla eventuella gliringar, men som liten hade det varit värre. 
När han rundar hörnet på stadens populära cafe hör han en röst ropa hans namn.
"Tomas, hallå. Vänta."
Cecilia, klassens snyggaste tjej kommer rusande med håret på ända och kläderna fladdrande. Hon har en ryggsäck på ryggen och svarta kängor på fötterna. De blåa ögonen glittrar.
Allt det där tar bara några sekunder för Tomas att registrera. Det han inte förstår är varför hon ropar på honom. Det var länge sedan han var hemma, kanske för länge. Göteborg lockade mer än att åka hem till barndomshemmet. Ibland var det en ojämn kamp mellan längtan hem och längtan efter äventyr, men oftast vann Göteborg, eller Götet som de själva kallade sin stad.
"H...h...hej", säger Tomas och tar upp en klubba ur fickan. Den är ett substitut istället för den alltför vanliga cigarretten. Han har lovat sig själv att sluta efter att ha bevittnat pappans död, och nästan lyckats. Tills nu. Fingrarna längtar som besatta efter rundningen efter dödspinnen, som han numera kallar dem.
"Åh, vad glad jag är att se dig. Du anar inte vad jag längtat", säger Cecilia med blossande kinder och kramar honom hårt, hårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar