21 april 2014

En början-628

"Det här är första dagen på ert nya liv", sa mannen framför oss, och riktade blicken mot mig och min nya kille. "Efter att ni gjort det här kommer livet inte att var sig likt", fortsatte mannen och placerade en svart hjälm på mitt huvud. "Du får Ritva, hon är den lugnaste av islänningarna. Du å andra sidan", sa han och pekade på min kille Santos, "får Rutger som är den näst lugnaste av hästarna."
Jag svingade mig upp i sadeln och försökte minnas allt jag en gång kunnat. 
"Är det bara vi", sa Santos, och försökte ta sig upp han med, men på sin häst. "Jag menar, det här måste kosta en förmögenhet?"
"Bry dig inte om kostnaden", skrattade jag och skänklade min häst, plus smackade. Med tanke på vad jag spar in genom att inte lägga en massa onödig tid på att testa dig är det här en spottstyver.
"Hur kunde du få för dig att vi skulle göra det här?", muttrade Santos och kom äntligen upp, men krånglade med stigbyglarna som vred sig.
"En rolig grej bara", sa jag. Jag vill kolla om du håller måttet, om du är något att satsa mitt liv på.
Santos ryckte på axlarna: "Tja, jag har väl tillbringat dagarna på sämre vis."
En man iklädd ett par gamla, slitna jeans, cowboyhatt och boots, kom ut från huset bredvid det vi hyrde, och höjde handen till hälsning. Hans ansikte var ärrigt och brunbränt.
"Ritva, för fan. Du menar inte allvar va", muttrade Santos och skakade på huvudet. "Vad månde bliva av detta?"Han drog med handen genom sitt svarta hår.
"Hej", sa jag och sträckte ned handen mot mannen. "Det är jag som är Ritva, och det här är Santos, min kille."
"Morsning, det är jag som leder utflykten. Har ni tagit med ombyte och regnkläder? Det kan bli jäkligt kallt om det regnar och ni blir blöta. Vi blir borta tre dagar."
Jag klappade med handen på ryggsäcken och log. "Jodå, allt är med."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...