Det var ingen hemlighet som måste hållas dold för någon, inte heller var det en sak som måste gömmas, men orden jag hörde den där hemska vinterdagen, tidigt i januari hade vänt mitt liv upp och ner. Medan stormen rasande plockade med sig både folk och fä, rev tak från hus diskuterade min make och en kvinna mig. Allt jag någonsin varit plockade isär i små, små bitar utan att ha en aning om att jag stod utanför och lyssnade. Mitt långa, mörka hår som jag stolt burit i åratal, ratades ned till att likna ett häxburr, mina lena händer som jag vårdat ömt kallades för sketna kontorsnävar, och huset jag byggt upp med hjälp av kärlek och massor av pengar, mina föräldrars pengar, kallades för ruckel och svinstia.
Med ett svett hjärta och kramande hjärta tog jag mig in i min kammare och lade mig på sängen. Att min man hade andra, det hade jag för länge sedan förstått, men att de såg ned på mig och det jag gjort, det gjorde ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.