Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 april 2014

Magsjuka barn-livets betraktelser och allvarliga samtal

Dagen blev minst sagt oväntad. Det började med att två barn hade magont vid frukosten och var allmänt kinkiga. Vad fan, tänkte jag, de kan stanna hemma. Jag skulle ju ändå vara ledig. Ha, trodde jag ja.
Peter körde tveksamt Zabine till skolan, men hon ville så gärna dit och berätta om gårdagens uppträdande på scen. Det gick exakt en timme, sedan spydde Hampuz ner sig, soffan och filten han hade över sig, och golvet naturligtvis. Tvätta, skura, och ner med allt i tvättmaskin, tvätta unge och trösta. Det lugnade sig direkt och de tittade på film. Jag slängde mig in i bilen för att hämta lillstinta i syfte att inte smitta de andra, men faktiskt huvudsakligen för att hon skulle slippa spy i skolan. Jag har själv gjort det som liten och skämdes oerhört mycket. Vi tog med alla skolböcker hem, både Zabines och Razmus, handlade lite mat och for hemåt.
Då ringde Peter, jag måste leverera en faktura idag för att vi skulle få ut pengarna innan påsk. Stress, stress.
In i bilen igen och full fart till Huddinge. Raz fick högsta ansvaret hemma och jag såg till att hans telefon var laddad.
Två mil gånger två var jag hemma igen. Allt hade gått galant här hemma och de satt naturligtvis och spelade.

Allt efter dagen gick blev de allt stökigare och ljudvolymen hissades upp. Då lessnade jag och bad samtliga ungar sätta sig ned. Jag sa att det kändes obehagligt när de pratar så högt (jag har en hörselskada) och att jag inte tyckte att det var någon trevlig stämning mellan syskonen. Razmus höll med, de andra likaså. Sedan pratade jag om vikten av att hjälpa till hemma så att vi föräldrar kan göra annat än hushållsgöra när vi är hemma.

Fyllda av mina ord gick de till olika sysslor. Zabine diskade, Razmus och jag hämtade tvätten som torkat nere i källaren och lade i ny, sedan gick vi upp och hjälptes åt allihop med att sära på den. Det blir en massa tvätt med tre småttingar i huset. När det var gjort gav jag dem en varsin rulle choklad som jag köpt tidigare, och de tittade på en film medan jag jobbade på kontoret.

Resten av dagen var lugnare än vanligt, inga sparkar, inga slag och elaka ord.

Nu har vi ätit kvällsmat och barne sover sött. Peter med förresten. Han är trött efter att ha jobbat hela dagen. Jag hade tänkt skriva på manuset idag, och klippt hundarna inför våren, men livet ville inte riktigt det idag. Nåja, imorgon är en annan dag och förutom att kravla runt på gästhustaket och regla kan jag måhända hinna kika på manuset.

Ha en fortsatt härlig kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar