Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



13 maj 2014

En början-646

Sången ekade mellan de höga husen, och jag satt fascinerad på blombänken och tittade ned på kvinnorna som stod och sjöng. Jag visste inte vad de sjöng, men det lät sorgligt och lockade fram en tår. Mamma stod i köket och bakade och pappa, ja han jobbade som vanligt. Vi var nog en ganska vanlig familj, en så kallad medelsvensson med villa, vovve och två barn. Jag var tretton år och igår blev jag kysst för första gången. Något jag inte fattat riktigt ännu, men kunde se ett bevis på i min mobil. Kennet var ett år äldre än mig, barnhemsbarn och tillhörde inte någon familj. Han avundades mig, sa han, och visade det varje gång han kom hit. Pappa älskade honom, och mamma avgudade honom, men jag kände ingenting. Inte minsta lilla pirr i kroppen. Kyssen mellan oss hade varit vänskaplig, i mitt tycke i alla fall. 
"Ska du träffa Kennet idag", sa mamma, och låtsades om att hon inte sett vår kyss.
"Vet inte", sa jag, och tittade ut på kvinnorna som sjöng med hela kroppen. Undrar om livet blir enklare när jag blir äldre, tänkte jag, och hoppade ned från blombänken.
"Vart ska du?"sa mamma och slutade kavla ut degen. Hennes händer var fulla av mjöl, och hon var riktigt söt med röda kinder och håret åt alla håll.
"Ut", muttrade jag, och drog på mig min nya skinnjacka. Eller, nya och nya, den var ett second handfynd som allt annat jag hade på mig. Mamma ansåg att det var ett sätt att vara miljövänlig medan mina klasskamrater ansåg att vi var fattiga och att jag bar lump på mig. faktum var att jag älskade min skinnjacka oavsett och nog fanns det ett och annat fynd bland det mamma ropat in. Ingen annan bar likadana kläder. Mina vänner köpte alla sina kläder på stadens enda klädbutik för ungdomar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar