Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 maj 2014

En början-649

Klänningen var röd. Det är faktiskt det enda jag är helt säker på. Den var klart, röd och hade volanger nedtill. Jag tror, men är inte helt säker, att hon bar på en korg med gula blommor, och kanske, men bara kanske hade hon en svart hund i ett koppel. Ja, det hade hon. En stor, svart hund som gick cirka en meter före henne. Det var av den anledningen jag länge tvekade om hunden ägdes av henne. Hennes hår var hårt flätat mot huvudet och hon gick barfota trots att vi befann oss mitt i stan. Eller vi förresten, vi känner inte varandra, är inte vi. Hon som jag fortfarande inte har något namn på, anklagade mig för stöld inne på ett varuhus. Det är länge sedan nu. I fem månader satt jag i fängelset och såg hennes ansikte framför mig. Fattar du? Fem månader, eller trettiofem dagar rättare sagt. Jag kom ut - blev fri men ändå inte. Hon fanns i min hjärna och förgiftade mitt sinne så starkt att jag till slut sökte upp henne. Jag presenterade mig inte, men såg på de chockade ögonen att hon visste exakt vem jag var. Hon hade väntat på mig- byggt upp ett försvar - som hon skickligt använde.

Klänningen var röd, det är jag helt säker på. Och blodet som täckte den hade samma färg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar