Det var midnatt med endast en smal bit av månen synlig. Mörka skuggor spelade över gatorna och ljudet från mina klackar följde mig. Jag hade placerat nycklarna mellan fingrarna som min farmor lärt mig, ifall någon händelsevis skulle våga överfalla mig. Doften från restauranger och pubar nådde mina näsborrar. Hungergurglet störde mig och jag vägrade göra något åt det.
En man kom ut från en port som gränsade till gatan och gick visslande ut framför mig, så nära att jag kunnat ta på honom. En tung svettdoft fick mig att rynka på näsan och sacka på stegen.
"Ta följe med första bästa", rådde alltid min mamma mig, och jag lydde nästan alltid hennes råd. Min gitarr låg i fodralet jag bar på ryggen och jag kunde fortfarande höra Stefans piccoloflöjt. Jag funderade ofta på att be honom om privatlektioner, men vågade inte fråga. Inte ännu i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.