Bordet hade täckts av mat. Det stekta fläsket dröp fortfarande av fett och äggen som någon skivat låg tätt efter varandra. Den gröna melonen var skivad och kniven satt fortfarande kvar i den sista delen. Det stod tre kannor juice fyllda till brädden. Brödet som låg snyggt upplagt på en skärbräda av ljust trä såg hembakt ut, och små, runda tomater låg strategiskt utspridd runtom.
Jodå, det skulle nog bli en praktfrukost idag. Frågan var nu vem av de andra som skulle komma först. Var det månntro Katja, som den pedant hon var, eller kunde det eventuellt bli Patrik, vår guide på resan, snygg så man kunde gråta och tydligen upptagen efter vad jag kunde se på fingret. En vit skugga skvallrade om att han antingen var förlovad eller gift, eller kunde det vara skild, eftersom ringen inte satt där längre?
Restaurangen var byggd på klippan och de våghalsigaste gästerna satte sig där jag nu satt. Jodå, det hisnade i magen, men läget passade mitt nuvarande humör perfekt. Jag satte mig vid bordet längst ut mot stupet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.