Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 maj 2014

Trädgård-frostiga blomstackare-vasamuseet

Idag har jag städat hos min härliga kund och pratat om allt möjligt. Som alltid hade vi jättetrevligt och som avslutning bjöd hon mig på mat. Idag blev det pannkakor.
Efteråt åkte jag till Elgiganten för att hämta en GPS som aldrig fungerat, men som ändå suttit i Peters bil. Vi har helt enkelt inte hunnit fara in på service med den, förrän nu, när garantin nästan gått ut.
Glädjande nog fick jag en ny, med sladd och allt.

Jag fortsatte till Kappahl för att köpa strumpor, men insåg att det hade flyttat och struntade i att fortsätta. Istället åkte jag hemåt och hämtade upp mat som Peter köpt åt mig på en restaurang. Det var min favvo fläsk och löksås.
Väl hemma tog jag ut hundarna och gosade med gammkatta som låg och myste på berget bakom oss.
Efter att jag diskat och surfat på nätet lite var det dags att fara iväg igen.
Den här gången fick hundarna följa med.
När jag ska gå ut från skolan med Lilleman inser jag att han försvunnit och skickar de äldre barnen att leta överallt. Jag går tillbaka in och ser att hans skor är borta och går till bilen. Ingen Hampuz. Vi letar överallt, men han är puts väck. Tankarna drar iväg och i min fantasi ser jag honom gå iväg mot Icabutiken där vi brukar stå.
"Spring till parkeringen vid Ica", säger jag till tösen och vänder mig till Raz som motvilligt lommar iväg mot skolan. "Kolla fritis", hojtar jag och ser mig desperat omkring. Ingen svart skinnjacka, ingen lintott någonstans. Hjärtat slår extrahårt och jag tittar upp mot skolan.
"Här är han", skriker Raz och håller sin gråtande lillebror i handen. "Han letade efter oss och trodde att vi lämnat honom."
Jag samlar ungskocken och vi far till Zabines dansskola.

En timme senare kommer hon ut från danslektionen med hoppande steg.
Jag lägger i ettan och åker hemåt.
Ungarna spelar på platta och vi väntar på att Peter ska komma hem. Vi är hungriga och jag känner lätt huvudvärk på höger sida av huvudet. Peter ringer och säger att han är på väg.

När han kliver in genom dörren säger han att han inte hinner äta ännu, att han först måste pappa taket på gästhuset. Puh. "Varför sa du inte det tidigare?" säger jag och suckar tungt. "Barnen har varit jättehungriga. Vi har väntat på dig."
Peter ber om ursäkt och går ut, medan jag fixar korv och makaroner till ungarna.
Dunkandet utifrån fyller hela vår kväll, och Peter kommer inte in förrän både ungar, hundar och katter somnat. Det är melodifestival och jag kan inte låta bli att lyssna när jag sitter på kontoret. Till slut sätter jag mig i en fåtölj i vardagsrummet istället. Sanna briljerar, men det är många som är bra.
Innan det blir kolsvart ute bestämmer jag mig för att hämta in de nyköpta blommorna så de inte ska frysa ihjäl. Tomaterna är döda och hänger ned över jorden, tillplattade, bruna och tillintetgjorda. att jag aldrig lär mig. Förra året hände samma sak. Jag vill så gärna ha egna hemodlade tomater och köper hem ett gäng plantor som jag gräver ned. Poff, så kommer herr Frost och ödelägger allt.

Nu ska jag försöka redigera lite innan det är dags att krypa till kojs. Imorgon ska jag åka med Raz och hans klass till Vasamuseet, och det...blir nog en upplevelse. Tänk dig sex busiga grabbar som har svårt att stå/sitta still och ett antal som är lite bättre på att göra det. Lägg sedan till ett antal fnittriga tjejer. Rapport kommer imorgon kväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar