Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 maj 2014

Trädgård-katitzi

Igår fixade jag till en trädgård och skyndade mig sedan hemåt. På vägen till barnens skola tänkte jag hämta mitt nya växthus, men...ha,ha...nja...det var lite för stort för min bil. Jag ringde till Peter som lovade möta oss i Storvreten och hjälpa mig.
Under tiden åt vi glass och promenerade med vovvar. På Hemköp där vi hämtade växthuset (ett stort paket som var megatungt) hittade jag underbara penseer som jag köpte. Det var sådan där som man hänger. Stora, lila, vita och blandfärgade blommor. Doften var mindre underbar, en rätt stark sådan som fick mig att nysa.
Väl hemma trixade jag ihop middag medan Peter fortsatte sätta tak på gäststugan.
Efter käket pluggade jag engelska med Raz och skrev räkningar.
Peter fortsatte tills mörkret kom och blev nästan klar. Härligt att se. Långsamt växer mitt skrivarnäste fram ur de gamla ruinerna som knappt kunde kallas hus. Vi har många gånger tänkt att det är lika bra att bränna ned skiten och bygga nytt, men nu vet jag att det går att rädda nästan vad som helst.

Klockan närmade sig halv nio och jag sövde tre trötta barn med sagan om Katitzi, zigenarflickan. En berättelse som är ack så aktuell i dag, likväl som då. Jag fick förklara en del ord, och de äldsta ville höra mer och mer. "Nej, sluta inte läsa. Vi vill höra mer. Snälla, snälla", sa de och låg tysta som möss och lyssnade när jag läste om hemska tanten som slog Katitzi så hårt att hon blödde.
Klockan tio var det dags att bänka sig framför teven. Secret & lies började. Raz hade kommit upp och ville se det han med. Peter kom in och hojtade att han ville ha hjälp med pressen. Snabbt upp och ut i kylan.
När vi kom in i värmen och satte oss framför kaminen med kylslagna händer myste jag. Kan livet bli bättre?

Idag ska jag städa åt en kund och lämpa av barnen på skolan.
Så, mors på ett tag. Vi syns senare.
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar