2 juni 2014

En början-660

Det luktade vedervärdigt. Ungefär som rutten fisk blandat med tinner. Det nöp till i näsan som om någon vridit om den med två fingrar. Sved som om någon stuckit in en lång nål i gången och tryckt till. Tårarna rann på oss, mina kamrater och mig. Vi låg tysta och väntade på att männen skulle gå, kände hur vätskorna från de som låg över oss rann ned över våra kroppar, drogs in i tyget på våra kläder. Att ligga så och inte ens få hålla för näsan, kräkfärdig på gränsen till att svimma fick mig att ta ett beslut - jag skulle bort från det här landet, kosta vad det kosta vill. Jag skulle så långt bort från det här landet att jag aldrig skulle ha råd att åka tillbaka. Aldrig, aldrig, aldrig mer.
    Hasandet av skor över gruset fick mig tillbaka till verkligheten, det bittra, mycket farliga nuet. Männen patrullerade runt högen av lik vi låg under, om och om igen. De var som sniffande hundar, redo att skjuta om vi skulle röra oss, spejade över liken med svarta, kalla ögon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...