Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



17 juni 2014

En början-670

Hjärtsjuk. Sårad in i själen av en annan människas handling. Jag åt inte, sov inte och gjorde förresten inget annat heller. På en sekund förändrades allt jag trott på. Vårt hus räknades inte längre som vårt hus. Det tillhörde dig, hade egentligen alltid gjort. Du och jag som älskat varandra högt träffades inte mer. Dina barn som suttit i mitt knä när jag läst godnattsaga varje kväll, satt nu i en annan kvinnas knä. Älskade hon dem lika mycket som jag? Älskade du henne, den nya lika mycket som du älskat mig? Och viktigast av allt, hur länge hade det pågått bakom min rygg? Den smutsiga historien mellan dig och vår granne, den jag ofta anförtrott mig åt då du och jag bråkat.
Jag drog täcket över huvudet igen och vägrade existera. Jag kunde lika gärna dö. Ingen, ingen, ingen älskade mig. Jag var gammal och förbrukad. Min kropp var förbrukad och hjärtat slog inte mer. Skulle förresten aldrig mer slå. Inte för en man i alla fall. Sådant var avslutat för mig.
Håret hängde i tunga testar runt mitt magra ansikte. Mulliga Maria var inte längre mullig, bara en spetig skata med höga kindknotor och insjunkna kinder. 
Med en hög svordom hoppade jag ur sängen och kastade täcket på golvet. Nä, nu fick det vara nog med självömkan. Bästa sättet att ge igen var att må bra och visa omgivningen inklusive honom, att jag klarat av separationen med bravur och mognat som kvinna, blivit den vackra jag alltid varit inuti.
Det var längesedan jag lade makeup och min hand darrade när jag drog några tveksamma kajalstreck runt ögat. Skuggan under ögonen täckte jag med ljust puder, och fransarna blev tjocka och vackra med hjälp av mascaran. Han skulle minsann få se den dumma idioten. Han skulle både få se och höra ifrån mig. Inget direkt samtal, nä jag skulle äntligen ta upp mitt gamla intresse att sjunga och måla tavlor. Jag hämtade dagens tidning som låg högst upp på den höga traven av post på golvet i hallen och bläddrade i dagens tidning. Kurser, vad kunde jag gå för kurser för att på nytt väcka lusten att skapa? Där stod det något.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar