Midsommardag. Fältet som igår varit fyllt av festande människor stod nu tyst och öde. Det låg flaskor, och fimpar precis överallt. Att låta den där festarrangören låna vår hage hade varit en lyckträff ekonomiskt, men om man skulle se på effekten ville jag mest gråta. Min häst skulle nog aldrig mer kunna gå här. Flaskor låg krossade mot stenarna vi brukade använda för att komma upp på hästarna, och mammas älskade Klematis låg trampad mot backen. Staketet vi idogt målat vitt inför festen var delvis trasigt och det syntes att någon släckt cigarretter mot träet.
Ett ensamt tält stod i skogsbrynet några meter från hagen. Jag såg ett huvud sticka ut genom öppningen och gömde mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.