Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 juni 2014

En början-679

Det prasslade när Jasmine reste sig upp från marken där hon tillbringat natten. Musklerna värkte som vanligt och hon värjde sig från tankarna på att avsluta allt. Det är hjärnspöken intalade Jasmine sig själv och drog ihop sovsäcken. Grenarna som retat hennes rygg hela natten knakade när hon gick över dem och hon lade handen över ryggslutet, masserade det sakta. Det här är bara tillfälligt, tänkte hon och öppnade ryggsäcken för att sedan ta fram dagens frukost som bestod av blåbär hon hittat och vatten från bäcken. Solen lyste från en klarblå himmel och några tranor stod på ängen. Med stor försiktighet lirkade Jasmine ut kameran och satte sig på knä med objektivet riktat mot fåglarna. De är så graciösa, tänkte hon och tog några fotografier. I samma ögonblick prasslade det i buskaget bredvid hennes sovplats. Två ekorrungar kom springande på marken och tog sig med blixtrande fart upp i en tall. En hackspett som suttit i trädet flaxade därifrån i maklig takt. Jasmine drog i sig doften av skog och rynkade på näsan när en stank av urin nådde hennes näsa. Måste han alltid pissa där jag ligger, tänkte hon och kastade en pinne mot doften. "Du är så äcklig. Vet du det?"
Ett lågt skratt hördes från andra sidan. "Det är bara naturligt. Var inte så pryd Jassa."
Åh, nu gör han det igen, tänkte Jasmine och grimaserade när han använde det förhatliga smeknamnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar