Vi sitter i godan ro och slötittar på teven. Peter har tagit en whisky och Lilleman sover i hans knä. Då hörs en låg signal någonstans under högen av kläder vi lagt på bordet. Om och om igen låter det. Tills jag förstår att det är Peters mobil.
"Mamma, jag vill komma hem", snyftar Zabine som sover borta inatt. Eller...hon skulle göra det, men har nu drabbats av akut hemlängtan till sin säng och till oss.
"Kör försiktigt", säger Peter och lägger Hampuz i sin säng. "Det är dimma ute."
Bilen startar snällt och jag backar ut från gården. Dimman ligger tätt över marken och gör det omöjligt att se mer än några meter framför bilen.
Jag svänger ut på den så kallade stora vägen och kör i femtio över ängarna. Rapsfälten lyser trots att det är natt. På ängen nedanför kyrkan står en älg och äter raps, i kurvan några hundra meter senare kommer en räv lufsande med något stort i munnen. Den stannar och tittar på mig, men vägrar lämna vägen. Försiktigt, försiktigt glider jag förbi den, noga med att inte köra över den.
När jag åker uppför kulle till en liten by ser jag något rött och förstår att det är ytterligare en räv. Orädd står den i strålkastarskenet och flämtar med öppen mun och tungan hängande utanför.
Nu har jag kommit till tätorten och husen står uppställde tätt, tätt. Centrumet är nedsläckt och det är dött. Inte minsta moped syns.
Zabine störtar i min famn och pladdrar på i ett när jag öppnar dörren. Hon berättar att de tittat på teve och att hon inte alls ville sova borta.
"Jag har saknat er mamma. Har du saknat mig?" gäspar hon och lägger huvudet på sned.
"Klart jag har. Det gör jag alltid", säger jag och skrattar när hon gäspar igen. "Jag älskar ju dig."
Nöjd med svaret kurar hon ihop sig och lutar huvudet mot fönstret. "Jag vilar lite."
"Åh nej", säger jag och rufsar med handen i hennes hår. "Du måste hjälpa mig att kolla efter djur."
På vägen hem ser vi älgen i rapsfältet igen, en hare som skuttar över vägen, och ytterligare en räv, på ett annat ställe den här gången. jag hade ingen aning om att det fanns så mycket Räv, men tydligen gör det det.
Väl hemma kröp lillstina i säng efter ett snabbt godnatt.
Vi fortsatte titta på Rambo i First blood, som jag faktiskt gillade mycket. Han var nästan snygg, den gode Sylvester.
En krigsfilm startade och jag halvslöade i fåtöljen velandes om jag skulle krypa till kojs eller ej. Till slut gjorde jag det och låg och lyssnade på fåglarna som kvittrade utanför fönstret tills jag somnade.
Imorse vaknade jag sex. Tog ut hundarna och drog i mig doften av naturen som dränkts i regn i två dagar. Det doftar underbart. På kalhygget ovanför vårt hus såg jag att växterna började komma tillbaka. En grön stjälk här, en grön stjälk där. Några ekplantor som strävade uppåt, en björkslana som tittat ut från jorden. Göken ropade och jag ekade efter. En Tita satt i ett av de få träd som lämnats kvar. Över marken gick skalbaggar och myror i massor. Jag njöt av att bara få finnas till och ha lyxen att bo där jag bor.
Nu har jag läst på Facebook vad mina vänner sysslar med, kommenterat ibland och lärt mig massor som vanligt. Moderskeppet skickade förresten ut ett meddelande att de skapat fler kurser i In design för den som vill lära sig mer. Jag rekommenderar dig varmt att gå in där. Det är härligt att kunna sitt hemma och lära sig så mycket genom att bara trycka på en knapp.
Krånglade med Nokiatelefonen för att föra över alla fotografier jag tagit, men lyckades inte. Det blir till att googla igen och fnula ut hur jag ska bete mig.
Nu...är det dags att köra lite bokföring, äta frukost och plantera sista jordgubbarna på smarta ställen.
Ha en underbar dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.