Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 juli 2014

En början-683

Catrine gnuggade ögonen och gäspade. Täcket luktade häst och bredvid sängen låg gårdens katt och kurrade. Hon hörde att någon stökade ute i köket och log för sig själv när mammans sång trängde in i rummet. Gardinerna fladdrade i det öppna fönstret och lätta vindar lekte med hennes hår och kylde hennes nakna kropp. Hemma, tänkte hon och gäspade igen. En skön känsla av välbehag for genom henne och när Oscar tittade upp, hyssjade hon honom och drog undan det långa håret från ansiktet. Det var så här hon hade haft det som barn. Mamman sjöng nästan alltid och utanför fönstret gnäggade hästar och råmade kor. Pappa körde traktor eller pysslade på gården.
Sista sommaren, tänkte hon och rös. Aldrig mer skulle hon få ha det här. De skulle sälja och flytta till en lägenhet i stan. Vi är för gamla för det här, hade de sagt och kramat henne hårt, hårt. 
Oscar vände ryggen mot henne och drog täcket över huvudet. Djupa andetag hördes och Catrine förstod att han sov igen.
Hon snappade upp gårdagens kläder från golvet och drog på sig dem, klev i pappans gamla träskor och öppnade dörren ut till köket.
"Godmorgon, älskling" sa mamman utan att titta upp. "Jag förstod att du var vaken. Vem kan sova när det är så här vackert väder?" fortsatte hon och skrattade till. "Ja, förutom din man då, och barnen."
"Godmorgon lilla mamma", sa Catrine och gav henne en snabb, nästan omärklig kram. "Jag ville inte störa dig."
"Inte stör du mig gumman. Det är så skönt att ha er här."
"Är pappa också vaken?" 
"Det var länge sen han steg upp. Jag fasar lite för när vi flyttat. Vad gör man klockan fyra i en lägenhet?"
Catrine ryckte på axlarna och såg framför sig sin pappa sittande rastlös vid köksbordet med sin sedvanliga kaffekopp och bullbit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar