15 juli 2014

En början-687

Smärtan var ögonblicklig, försvann i samma ögonblick som nålen lämnade ytan. Under tiden som budskapet tatuerades fram på huden hann jag tänka många tankar. Jag var inte en tjej som vanligtvis gjorde sådant här, tvärtom. Men jag hade tjusats så till den milda grad av mannen med nålen att jag inte kunde låta bli. Smärtan blev en eufori av känslor och ett ögonkast från honom kunde få mig att le varje dag, resten av månaden. Det är en läkningstid på cirka två veckor när man tatuerar sig. däremellan smög jag förbi salongen och letade efter hans ansikte. Besatt? Ja, kanske man kan kalla det något sådant, men jag var kär. Upp över öronen. Hittills fanns fem tatueringar på kroppen. Många timmars intensiv närkontakt med hans arm eller ben, en blick, ett ord. Numera hälsade han när vi träffades inne på centrumet. Han handlade på Ica vid femtiden varje kväll, och köpte ett paket röd Prince och mat som var lagom för en person. På Google läste jag att han bodde några gator från mig och var övertygad om att det var Ödet som visat mig rätt.
Samma dag som det var dags att leta upp ett nytt motiv såg jag henne inne i salongen. Hon kysste honom på munnen, klamrade sig fast vid honom som en igel. Stora bröst. smal midja och en liten pojke vid sin sida. En liten tatuerad mus syntes på hennes axel, inget annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...