Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 juli 2014

En början-693

Samma dag som jag fyllde arton år talade Jonas Eriksson om för mig att jag var hans dotter. Då hade jag bott i över två år hos honom och hans söta fru. Jag stod i hans arbetsrum där han delvis rymt in en målaratelje för att kunna ta emot elever, men framför allt ha möjligheten att måla själv. Tavlor med måtten två gånger två meter stod lutade mot varandra. Färggranna, nästan pråliga.
"Jag har inte velat säga något tidigare", mumlade han och drog med handen över skägget. "Vi ville inte oroa dig ytterligare. Vänta tills sorgen efter Dagmar och Elias lagt sig."
"Så, de är inte mina föräldrar." Jag blundade hårt några sekunder och tog ett djupt andetag. "Förlåt, jag menar naturligtvis var." Jag stod tyst och tittade på Jonas som plötsligt förvandlats till en främling. Hur hade han burit sig åt? Mamma och han? Nä, aldrig. Min mamma skulle aldrig valt att ha sex med honom. Eller?
"Jag förstår att du är chockad och har studerat dig några veckor. Du har magrat alldeles för mycket Bessie. Vi är oroliga."
Hur kunde han, tänkte jag kände marken gunga. Hur kunde han bara stå där och kasta mitt liv åt helvete. Hur-kunde-han? Jag ville gråta, men inga tårar kom. Jag var alldeles söndergråten efter mamma och pappas död.
"Gumman? Du?", sa Jonas Eriksson och lade armen runt mig som när jag var ett litet barn och kom på besök hos dem. "Vi bryr oss om dig älskling", fortsatte han, men verkade bita sig i tungan efter felsägningen. De efterföljande orden stöttes fram. "Dagmar. Hon. Jag."
"Min pappa?" viskade jag och knöt nävarna. "Vem? Vem är, nej var han?"
"Dagmar träffade honom efter att hon blivit gravid. Hon och jag ..." Jonas Eriksson rodnade. "Jag ..."
"Mamma var otrogen?"
Han skakade på huvudet och böjde nacken. "Nej, vännen. Jag var ute på puben med några vänner och mötte ...?"
"Hanna?"
Jonas Eriksson nickade och tittade upp, sjönk in i mina ögon. "Vi älskade inte varandra, din mamma och jag. Vi träffades i skolan och förlovade oss mest på skoj, sedan ..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar